Vad fan ska jag göra?

Jag bor hemma igen, det har inte löst sig men jag har lagt det på hyllan kan man säga.
Iaf.. Är det inte problem hemma så är det problem med Jocke och tvärtom. Nu är det problem med Jocke.
Sist jag var utslängd började jag och jocke bråka, han sa till mig att jag skulle höra av mig igen när allt löst sig hemma för jag var inge kul att umgås med när jag var så deprimerad och det förstod jag my väl. Så på påskafton, efter en månad typ hörde jag av mig. Men då sa han att han inte ville ha med mig att göra för att det var så skönt utan alla problem osv. Jag blev självklart helt förstörd osv.
Fredagen efter påsk började vi smsa med varandra, han var hur schysst som helst tills han blev full och påstod att han hade flickvän osv.
Dagen efter fick jag ett sms om att jag inte skulle tro på något han sagt för han var så sjukt full, och det hade jag typ räknat med. Iaf så fortsatte vi smsa hela dagen, och det slutade med att jag åkte hem till honom och sov där.
På söndagen när jag åkte hem så smsade vi på kvällen och då sa han att det var en engångsgrej som aldrig kommer hända igen osv, men jag sa att vi snackar mer en annan dag.
Så smsade jag honom nu men han svarade inte, jag ringde honom och han svarade men när han hörde att det var jag klickade han så fortsatte det så ett tag. Tillslut svarade han i ett sms och skrev typ "Du fattar inte eller? Det var bara en kul grej, nu är allt som vanligt!!"

(Detta är mest tillägnat Jocke) Alltså jag vet my väl vad han vill. Han vill inte vara tillsammans med mig, för han känner ingenting och det accepterar jag. Sen vill han inte gå tillbaks till allt skit & tjat som var innan, och det förstår jag med för det vill inte jag heller. Jag vill börja om på nytt som vänner.
Han säger att vi är vänner, och att vi kan hälsa på stationen osv men han vill inte smsa..
Jag vill inte vara sån, men snälla Jocke tänk lite på hur jag mår också..
Jag vill inget annat än att du ska må bra, men jag klarar inte av att inte få vara med dig. Den månaden när vi inte snackade var jag skit ledsen, sur och ville bara försvinna för även fast det inte alltid märks så får du mig att må bra.
Om jag inte får vara din flickvän vill jag åtminstone ha dig som vän och jag är berädd att satsa precis allt för att det ska hända.
Jag vill inte gå på kungsmässan och se dig prata med alla, och vara snäll mot alla och såfort jag går förbi tittar du bort och blir tyst. Jag vill inte vara den personen som du inte vill se, prata eller umgås med. För det känns som du kan bli bästa vän med varenda jävel men inte mig. Jag vill inte ha ångest varje gång jag närmar mig stationen med bussen. Jag vill inte se att du ignorerar mig, för att sedan känna att jag bara vill börja gråta typ.
Jag skäms över att erkänna det men jag sitter och gråter krokodiltårar nu. Det hjälper inte att gråta, men jag kan inte hindra det. Jag vill verkligen inte ha det såhär!
Snälla jag ber dig verkligen, ge mig en chans iaf.

I söndags blev jag tydligen utslängd igen.
Första gången på evigheter jag faktiskt gav upp och gick ner och åt med dem, visserligen slängde jag i mig maten, men då reser sig G upp och säger att jag ska packa mina saker och dra därifrån. Så jag går upp och börjar packa, då kommer min lillasyster och sitter med mig en stund. Sen kom P upp och sa något i stil med "Tack så mycket Mia, nu har du förstört det mellan mig och Gunilla. Tack!", så sa jag att han försvarade ju inte ens sin egna dotter och då säger han "Nä, jag känner ju likadant som henne".
Så jag ringer Jocke, och får bo hos honom.
Helt underbara är han & hans familj. Seriöst. De sa att om det var något var det bara att ringa, och att jag inte behövde tänka på att sova någonannan stans för jag skulle sova hos dem tills det löst sig.
Så jag sov hos Jocke söndag-måndag-tisdag-onsdag, sen blev det lite jobbigt mellan mig och Jocke.
När jag var hos honom på tisdagen umgicks han inte med mig ens i fem minuter typ, sen kom han upp 22:30 och skulle gå lägga sig. Då visste jag inte hur jag skulle tolka allt, så jag satte mig i sängen och grät typ. Kändes som ingen brydde sig om mig osv, och med tanke på att jag "bodde" hos Jocke ville jag ju inte bli osams med honom. Men så blev det iaf..
Smsade honom på onsdagen, och då började allting. Sen såg jag han i kassan på ICA och smsade och fråga om han kunde vänta, men det ville han inte. Tillslut hittade jag honom på en bänk, så jag satte mig bredvid och började snacka.
Han har tydligen vart ganska less på mig ett tag nu, och han vill inte ha med mig att göra förräns jag löst allt där hemma. Jag förstår honom, för jag är inte skitkul att umgås med för tillfället, men jag orkar inte bråka med honom också, jag behöver honom.
Men jag förstår honom ju, jag menar hans liv kretsar inte kring mig. Han har annat att tänka på, klart han får umgås med andra när jag är hos honom, men han pratade knappt med mig det var de jag blev ledsen över.
Han har verkligen ställt upp för mig, och det är jag grymt glad över. Synd bara att det slutade såhär.. Jag hoppas vi blir sams snart igen, för jag har mått så sjukt bra av att bo hos honom.
Måste komma på ett sätt jag kan tacka han och hans familj på.

Segt

Fyfan vilken seg helg, eller ah.. Vecka rättare sagt. Varenda skola i Kba förutom LBS & Drottning Blanka har varit stängda pga "risk för takras". Någon idiot fick för sig att skotta taket på LBS på söndagen så vi kunde gå till skolan vilket ändå har vart ganska ovärt. Jag har ju foto 12h i veckan, och Caroline har inte vart där så vi hade inte behövt gå dit egentligen.
Sen sov jag ju hos Jocke i onsdags, och så skulle jag ha foto på torsdagen. Enda lektionen så slutar vid 11:15. Och Jocke skulle ta sex bussen från sig, jag ville ju inte ligga kvar där själv hela dagen så jag tog sju bussen till kba och sen vidare till skolan. Sätter mig framför datorn och ingen är där, loggar in på skolans hemsida och kollar. Då har Annlouise skrivit ett meddelande om att vi inte behövde komma till skolan på torsdagen, skit kul. Verkligen. Det var ju ingen idé att åka hem heller, för jag skulle ha körlektion runt ett. Ångrade att jag inte låg kvar i hans säng ändå..
Det enda vettiga & roliga jag gjort denna veckan är typ körlektionerna och när jag var med Jocke..

Och på tal om körlektionerna, när det var snöstorm i torsdags typ fick jag köra Snabb Acceleration och Hård Inbromsning. Det var lite småläskigt att glida runt sådär i snön, men kul var det. Och jag var tydligen skitduktig på att accelerera!
Har kommit till hälften i körkortsprocessen nu, ska bara fixa pengar så har jag förhoppningsvis kortet till våren/sommaren.

Och för de som undrar så har hela "familje-grejen" inte löst sig ännu, och det verkar inte göra det heller. Ska på möte med någon Malin som mamma snackat med, så får vi se om hon kan hjälpa mig med något.
Sen ska mamma kolla lägenhet också, flyttar hon inte för långt bort kanske jag flyttar med henne. Jag menar, jag har ingen större lust att bosätta mig i Varberg. Men jag löser det. Försöker vara hemifrån så mycket som möjligt, för jag tycker inte om att vara där. Jag trivs inte.

Nu är det dags igen..

Har inte haft tid att uppdatera efter festen osv, för att dels har jag inte bott hemma på två veckor och dels har jag inte orkat tänka igenom allting.
Iaf, jag hade ju min 18års fest som de flesta vet. Självklart bjöd jag dit Jocke, och jag sa att han fick ta med sig några kompisar. Vilket han gjorde också. Dom var riktigt trevliga faktiskt.
Men när de skulle gå hände en liten olycka, en kompis till mig hade tydligen sagt något tyket om invandrare. Och då tände Jockes kompisar till och flög på Robin & slog ner honom.
Jag fick värsta nervsammanbrottet och började skrika på typ allt & alla. Det slutade med att nästan alla drog, de skulle ändå med bussen.
Men Ellie, Kim & Robin stannade kvar. Jag & Jocke skulle gå upp och lägga oss, vi skulle bara stänga av datorn först. Men då kommer Andy som är tvär full och börjar skrika på Jocke att han ska ut ur huset osv.
Men grejen är att Jocke gjorde inget fel den kvällen, tro mig. Han var superlugn och snäll för min skull, det märkte jag. Men eftersom det inte är så många som tycker om honom tror ju dom självklart att allt är hans fel. Men ni kan fråga varenda jävel som känner och har festat med Jocke, och alla kommer säga att han blir aggressiv och kaxig när han är full. Han säger saker han inte menar osv.
Visst, vissa tycker inte att man ska skylla på fyllan. Men vafan, det är sån han blir så är det bara. Det har sina anledningar, och det ska vi inte dra upp här. Men han har inte världens underbaraste bakgrund kanske.

Iaf så flippade jag på Andy och bara började skrika att han skulle sluta, men det gjorde han ju inte. Så jag sprang gråtandes upp på mitt rum & började packa mina grejer för jag ville fan inte vara kvar i huset längre. Då kommer Ellie & Kim upp och börjar snacka om att Robin inte alls hade sagt något om invandrare. Han hade bara kollat på dom. Och det har jag också funderat på, för han kom fram till både mig & Jocke och sa typ "Ah, jag skulle nog inte sagt sådär till dom. Jag får skylla mig själv".
Så ja, det är sant. Han sa något elakt till dom och han blev nedslagen. Men det är ju inte Jockes fel? Hans kompisar sa att dom skulle sköta sig osv, vilket dom gjorde. Fram tills dess. Visst, dom hade inte behövt hoppa på honom och slå ner honom. Men vafan? Alla människor är inte likadana, alla kan inte bara ignorera det och gå iväg. Vissa tänder till, så är det bara. Och det kunde ju inte Jocke veta?

Sen säger iaf Ellie & Kim att Joakim (såkallad "bror") tog strypgrepp på Jocke. För att Jocke hade sagt att han inte bryr sig ett skit om mig.
För det första, hade jag bett både Andy & Joakim att låta Jocke vara. För jag vet hur han blir när han blir full. Jag visste att, skulle dom gå på honom skulle något dåligt hända. Och dom lovar att dom inte ska gå på Jocke, dom ska låta honom vara. Men ÄNDÅ går dom på honom. Vad är det för jävla stil egentligen?
Och för det andra, åter till hur Jocke blir när han blir full. Han blir kaxig, och säger saker han inte menar. Han menade ju inte det han sa "Jag bryr mig inte ett skit". För annars hade han väl inte tagit hand om mig de tre-fyra dagarna efteråt?
Och för det tredje, Joakim gjorde helt fel med att ta strypgrepp på Jocke, för sådär gör man fan inte. Speciellt inte på en som fortfarande är minderårig? (Han fyllde 18 några veckor senare)
Jag tänker i vilket fall inte tala till Joakim föräns han ber om ursäkt till Jocke. Det är inte jag som förstör våran relation, det är han. Det var han som gjorde fel. Visst att han bryr sig, men jag sa gång på gång att han skulle låta Jocke vara. Och ändå skiter han i det.

Hm.. Sen iaf håller folk fast mig när Jocke blir utslängd. Men jag smiter ut andra vägen. Då får jag höra hur G tar tag i Jocke och frågar "vem har du slagit ner?!".
Hon och P kom ju hem för att Andy ringer dom. Så jävla mesigt. Han stod där framför Jocke och skrattade & sa "Jag ringer mamma, det gör jag! Nu ringer jag mamma!", löjligt.. Han kan ju inte stå på benen utan henne tydligen.
Iaf så står jag bredvid Jocke, och P ber mig gå in. Men fan heller, jag ville inte vara kvar där så jag frågade Jocke om jag fick följa med honom. Men det fick jag inte, för han ville aldrig ha något mer att göra med mig pga min "familj".
Sen bara går han, jag blir helt förkrossad & går upp på mitt rum. Så ringer jag han flera ggr den natten. Och han bara skrek på hur sur han var på min "familj", och jag förstod honom.

Nästa morgon går jag ner vid 11 och ska börja städa. Då flyger G på mig direkt och börjar skrika "Du ska be om ursäkt för att vi fått städa efter dig! Du drog hit massor som var oinbjuda & bla bla bla".
Där gick fan sista droppen..
För det första, jag sa att jag skulle städa osv. Men jag sa fan inte att jag skulle gå upp kl 7 på morgonen och göra det!
För det andra, det var förhelvete hennes mesiga son som sa till mig att ringa dit massa tjejer för att det inte var tillräckligt med tjejer!

Jag började smsa med Jocke, och han var skitsur. Han ville inte ha något med mig att göra. Han och hans bror skulle komma hit och snacka med Joakim & hämta Jockes tröja.
Men då förklarade jag att jag faktiskt stod på hans sida i det här. Han hade inte gjort något fel. Och jag ville bara komma härifrån.
Det slutade med att jag åkte hem till dom. De hade fått problem med pumpen så Jocke skulle fixa det, därför kunde de inte komma hit.
Och han sa att jag fick bo hos dom ett tag. Han ville inte att jag skulle vara kvar här.
Så jävla underbar är den människan, helt seriöst.

Sen sov jag borta i två veckor, kände att jag kunde bege mig hemmåt igen när G & andy åkt på semester.
Jag mådde fortfarande inte bra av att vara här, men det var bättre nu när de var borta.
Pappa var sig själv igen. Som han var innan vi flyttade.
Och det var så lungt de veckorna, han skällde inte på mig överhuvudtaget.
Men så tar de två veckorna slut och G & Andy kommer hem igen. Och såfort de kommit hem flyger pappa på mig igen.

Nu har mamma iaf kontaktat familjestödet eller vad det var, så de ska kontakta mig. Och jag hoppas verkligen det löser sig nu. Jag orkar liksom inte längre.
Typ alla har gaddat ihop sig till en jävla klump och är emot mig. De tror att de har rätt osv. Och de skyller allt på Jocke. Han sa att han inte brydde sig om mig osv..
MEN DETTA HAR INGET MED JOCKE ATT GÖRA!
Det värsta är nog att alla flippar på jocke för att han sa så, men det var ingen som flippade på G när hon sa att han bara var tillsammans med pappa för att andy skulle få någonstans att bo när hon dör. Det är ju i princip samma sak, bortsett från att hon faktiskt menade det! Visst, det var ett tag sen nu, men det har fortfarande betydelse!
Det var bara festen som var sista droppen för mig. Jag har gett upp så fort det vart något jag inte pallar här hemma, för pappas skull. Men nu orkar jag inte längre. Jag vill ha förändring.
Jag älskar min pappa, jag vill ha en pappa i mitt liv. Men fortsätter det såhär vet jag inte hur det slutar..
Självklart vill jag ha kontakt med min familj osv, men jag vill inte ha någon relation till G & dom.
Sen hade jag & min storasyster världens bästa relation. Men det förstördes ju när hon blandade sig in i detta. Då var jag tvungen att säga hur jag kände.
Under ett tag nu har jag känt att hon skulle vilja byta ut mig mot Sarah. Jag har känt mig undanskuffad osv. Kanske för att Sarah tar alldeles för mycket av uppmärksamheten, vad vet jag? Jag har bara känt att Jezzica tycker bättre om Sarah än mig. Så nu vet jag inte hur relationen mellan oss är längre. Jag älskar henne, hon är min enda storasyster. Men det känns som hon tycker bättre om familjen Marting, än vad hon tycker om mig.

Och tillbaks till Jocke. Folk fattar inte hur underbar han är. Folk känner honom inte som jag gör. Jag vet att han inte behandlat mig bra alla ggr, men man blir ju inte sån utan anledning.
Han har vart min enda trygghet nu det senaste. Visst har jag vänner som ställer upp och lyssnar på mig osv. Men han & hans familj har vart helt sjukt underbara mot mig. De har behandlat mig mer som en familjemedlem än vad min "familj" gjort.
Det är väl skönt att folk bryr sig om mig osv. Men detta är något mellan mig & Jocke, ingen annan. Är det problem mellan oss, så ska vi lösa det. Ingen annan. Visst, jag har vart ledsen jätte många ggr pga honom. Men det är ju inte bara hans fel? Det är inte ens fel att två träter, eller vad är det man brukar säga?
Ibland kan jag tro att han tänker typ "Nä jag förtjänar henne inte, det kommer aldrig funka", men alla förtjänar någon som tycker om en. Och jag mer än tycker om Jocke. Helt seriöst, även fast vi inte snackar, och även fast han inte behandlar mig på bästa sätt älskar jag honom mer & mer för varje dag. Jag är ingen robot som har en "stäng-av-knapp" för känslorna. Det är inte riktigt mitt fel att jag känner såhär.
Jag är osäker på om det kommer bli något mellan oss igen. Men jag hoppas på det. Fast just nu kanske det är bäst att vi bara är vänner?

Dags för en uppdatering?

Hm, är äckligt trött för tillfället. Inte riktigt sovit ut de senaste dagarna känner jag. I Fredags köpte jag ny mobil, det behövdes verkligen. En satio blev det, riktigt nöjd faktiskt. Senare på kvällen drog jag på disco-bowling med Martina, Bob & Jennifer. Det var nice. På lördagen smsade jag Jocke, det var meningen att jag skulle åka hem till honom och hämta mina pengar & cykellampa. Men då passade inte det. Och som nog de flesta vet har det vart ganska jobbigt mellan mig och honom denna hösten, så vi bråkade typ. Via sms, haha. Det slutade iaf med att jag åkte till honom sent på kvällen för att snacka osv. Han var ju såklart inte hemma när jag kom dit, så jag låg och vänta på honom tills kl 3 typ. Tillslut somnade jag, och vaknade av att han väckte mig.
Han förklarade typ allt, varför han är som han är osv. Vi behöver inte dra upp det här, jag tror inte han skulle uppskatta det faktiskt.
Just nu vet jag inte riktigt vad det är mellan oss, jag hoppas åtminstone att vi är vänner. Har försökt få tag på honom för jag skulle fråga en grej angående helgen, men han har inte svarat så vi får väl se hur det blir.
Just nu orkar jag inte förklara hur jag känner för oss osv, för som sagt är jag äckligt trött.

Det jag ville komma fram till var att imorgon räknas jag äntligen som vuxen! Haha, jag blir myndig. Jag blir 18! Ganska pepp faktiskt, även fast jag är 100% säker på att jag inte kommer få en enda present. Förräns nästa lördag förståss.
Nu på lördag blir det iaf 18års fest, har absolut inga förväntningar. För det kan gå både bra och dåligt. Hoppas iaf att Jocke vill komma. Jag vet inte, men jag tror inte det skulle vara lika kul annars. Men det är nog bara min åsikt. Jaja, vi får väl se vad som händer. Ska sova nu, glöm inte att gratta mig imorgon!
Puuuuuuss

Äntligen en ny uppdatering..

Har inte uppdaterat på ett bra dag pga det har vart så jävla mycket nu det senaste, och det har inte löst sig ännu.
Det är liksom problem vart jag än vänder mig. Kan inte riktigt fokusera på någonting för att det händer så mycket överallt.
Det är problem i skolan, i kompiskretsen, i familjen, med jocke osv..

Jag har praktiskt taget skitit i skolan denna terminen, för jag har helt enkelt inte orkat lägga ner så mycket tid på pluggandet. Jag har inte vart på mitt bästa humör om man säger så. Det finns många anledningar till varför, men dom orkar jag inte dra upp just nu.

I kompiskretsen är det väl inga "stora problem" om man säger så. Det är bara det att jag känner att jag inte riktigt passar in i gänget längre. Alltså, jag älskar mina kompisar. Dom finns alltid där för att stötta mig osv. Men jag känner att vi inte riktigt ligger på samma nivå längre. Varför vet jag inte, men jag hoppas på att det bara är någon fas jag går igenom och att det går över snart.

I familjen är det problem, och det har det varit ett bra tag. Men det är värre nu vid jul.
Det största problemet just nu är att jag har skilda föräldrar. Det är såhär varenda jul. Om vi firar jul hos mamma blir pappa lite grining, även om han försöker dölja det märker man det. Och firar vi jul med pappa blir mamma ledsen över att ingen firar jul med henne.
Grejen är att denna julen var det bestämt att vi skulle fira jul med pappa. Alla vi syskon, jag, amanda, joakim, andreas & christoffer + lotten, sara + pappa + gunilla&andy skulle firat jul hemma hos Jezzica med John och Axel.
Men då blev mamma ledsen över att inte hon var bjuden, så då kollade Amanda med Jezzica om mamma fick komma. Och det fick hon, men då vägrade Gunilla komma osv.
Så nu helt plötsligt ska Andreas & Sara vara hemma hos sig, Christoffer & Lotten ska vara hos mamma och Amanda ska vara hos Andreas.
Det jag vill komma fram till är att Mamma pratar inte med Jezzica längre. Jag vet inte riktigt vad som har hänt, men det känns som våra föräldrar alltid lägger problemet på oss barn. Det känns som jag måste försöka lösa detta mellan mamma & Jezzica för att ingen annan kan göra det. Men jag vill inte blanda mig in, för då kanske mamma slutar prata med mig.
Det är såhär varenda jävla jul, och jag är så sjukt trött på det. Jag orkar inte med någon person jag känner längre. Jag funderar starkt på att åka till Sthlm och bosätta mig där i 2-3 veckor. Jag hade verkligen behövt det. Inte bara pga familjen, utan mycket annat också..

Ah, problemet med Jocke är ju ganska uppenbart.. Jag är fortfarande kär i honom, vill fortfarande ha tillbaks honom men han vill "leva livet".
Jag träffade ju Alex i några veckor. Han blev typ jätte kär i mig direkt. Och han var jättesnäll mot mig, verkligen. Han gjorde typ inget annat än sa hur jävla fin & underbar jag var hela tiden. Tyvärr backade jag, jag kände att såna snälla killar var inte riktigt min grej. Jag intresserar mig inte för dom. Tyvärr faller jag för de kaxiga, tykna killarna.
Jag vågade inte säga vad jag kände till Alex, för jag ville inte såra honom.
Men när jag var med Jocke en dag, sprang vi på en kompis till mig som går i Alex klass. Alex fick reda på att jag hade vart med mitt ex, och då frågade han om jag fortfarande hade känslor för Jocke. Jag kunde inte ljuga för honom, så jag sa precis hur det låg till. Sen slutade Alex prata med mig.
Alltså jag dissade en helt underbar kille för att jag fortfarande är kär i Jocke. Vad är det för fel på mig egentligen? Jag menar, det har gått ca 4 månader sen Jocke dumpade mig i somras. Och jag har fortfarande inte kommit över honom. Tvärtom, jag får starkare känslor för honom för varje dag som går. Även fast vi inte träffas, även fast han inte pratar med mig.
Helt seriöst, finns det typ inga tabletter eller mediciner som kan stoppa ens känslor? För jag är i stort behov utav såna..

Just nu pratar Jocke inte med mig, och jag förstår honom, så jävla jobbig som jag är. Men vad ska jag göra då? Jag måste ju säga hur jag känner? Gör jag det så "spelar jag över".
Det är liksom inte kul att få sms där det står "Bli inte ledsen nu, men jag såg precis Jocke på stationen och han höll en tjej i handen". Det är verkligen inte kul någonstans, men jag vill ju ändå veta vad han håller på med.
Och sen när han sa att han hade vart på bio med Erika, den tjejen han var "kär" i innan han träffade mig. Det kändes som en jävla påle rakt igenom hjärtat.
Skulle Jocke läsa detta, skulle han tycka att jag "spelar över" igen. Men vadå spelar över? Jag kan erkänna att jag kan vara en aning "dramaqueen", men jag försöker ju bara få fram hur jag känner.

Alltså, det jobbigaste är ju verkligen att han träffar andra tjejer. Även fast han säger att han inte är redo för ett förhållande, går ju jag och tror att så fort han träffar en annan brud är han ute efter att bli tillsammans med någon ny.
När jag träffar andra killar känns allt så fel, när jag håller på med andra killar känns det som jag är otrogen även fast jag vet att jag inte är det.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra.
Det är som sagt väldigt mycket nu, men jag försöker ta en dag i taget och så får vi se vad som händer. Jag hoppas såklart att allt löser sig till mina förmåner, men det lär väl aldrig hända typ?
Jag är bara så trött på allting..

Senaste..

Ett tag sen jag uppdaterade nu, men jag har haft mycket att göra om man säger så.
Förra fredagen var jag med Emma, och jag orkar inte dra upp allt här men jag kan säga som såhär att jag väntar på en ursäkt från J.
På lördagen drog jag till någon fest i mölndal med Martina, Jennifer & Ellie. Mycket trevligt. Men sen åkte jag till Onsala och träffade A. Vi drog till ett krök där det var typ 10-15 öisare och jag. Haha. Det var lite speciellt.
A fick någon knäpp idé om att dra upp till kyrkogården vid 12 slaget typ, vilket vi gjorde också. Det var lite smått mysigt.
Sen hände det inte så mycket mer den helgen. Och tillslut hade jag en ny skolvecka framför mig.
Åkte till Kungälv i onsdags, för att spendera hela torsdagen med Axel. Han fick vara min modell till dokumentär fotona.
Nu i fredags tog jag svininfluensa sprutan. Och jag har seriöst haft äckligt ont i armen sen dess. Det har strålat ut i ryggen & huvudet så jag har inte vart på topp denna helgen.
På kvällen drog jag på bio med A. Vi såg zombieland. Det var.. mycket zombies. Haha.
Igår skulle Martina & Siri ha tjejmiddag, dom har ju precis fyllt 17 båda två. Kände mig inte så peppad som jag brukar vara, men det var trevligt iaf. Vid 10 skulle Sanna dra, då drog jag också. För eftersom jag inte mådde speciellt bra kunde jag lika gärna åka istället för att dra ner stämningen där.
Jag åkte till Kullavik i någon timme efteråt. Träffade A och några andra. Trevligt. Men jag var trött så Joakim kom och hämtade mig vid 1 typ.
Idag skulle jag åkt till Kungälv för att lämna Jezzicas minneskort men hon behövde det inte just nu, så vi tar det en annan dag.
Nu ligger jag bara & chillar, fixar lite på talet som ska redovisas imorgon. Har fortfarande ont i armen, men det går väl över snart förhoppningsvis.
Men nu måste jag fortsätta på talet, puss.