Ja.. Var hos Sanna en stund igår, så skulle Emil komma och då åkte jag hem samtidigt som dom plockade upp honom på stationen. Senare på kvällen/natten kom Jocke hem till mig, han behövde någonstans att sova. Och Jocke, går inte du till sjukhuset själv så drar jag med dig dit. Allvarligt talat.
Vi somnade väl runt fyra typ, och vaknade runt elva. Vi har alltså inte sovit så länge som vi egentligen behövde, så nu är jag helt slut.
Kände redan imorse när jag vaknade att denna dagen skulle vara ett helvete, och oj så rätt jag hade.
Allt var helt okej fram tills att jag gick till Kungsmässan själv, där var det folk som bara sprang in i mig hela tiden och jag var grinig så jag ville bara slå ner alla typ. Gick och köpte gäst, för jag har vart sugen på att baka bullar i typ 3 veckor nu. Sen går jag till stationen, och där finns det ju en bänk där man kan välja att sätta sig på bänken eller sätta sig högre upp. Typ på "ryggstödet". Jag valde att sätta mig på "ryggstödet", och då kommer en jävla kärring på 75+ och säger "Kan du tala om för mig varför alla ungdomar väljer att sätta sig på ryggstödet och smutsa ner bänken, där man egentligen ska sitta?". Då blev jag ännu mer irriterad, så jag sa "För att man får sitta här, man får välja. Det är ju ingen vakt som kommit och sagt till oss precis". Så börjar hon argumentera emot mig och berättar om i vintras när hon inte kunde sitta där för att det var så smutsigt & bla bla bla.. Sen säger hon, som alla andra griniga pensionerer skulle gjort, "Gör du likadant hemma? Sätter dig på ryggstödet istället för på stolen vid matbordet?". Och då orkar jag inte ens försöka vara trevlig så då säger jag "Det går inte att sitta på ryggstödet där", och jag syftade på ryggstödena är för smala för att sitta på. Då säger den jävla kärringen "Ni har väl för sjutton inte pallar vid matbordet?!". Vafan vet hon om det? Okej, nu har vi inte det. Men vi kunde haft, och vad är det för fel med det då? Jävlar vad arg jag blev. Så jag bara total dissade henne och ringde mamma en stund, medans hon satt där och snackade om alla "idiotiska ungdomar".
Ah, jag hoppade på bussen efter en stund iaf. Sitter där ganska så sur & grinig, och så börjar Jocke smsa. Då blev jag lite gladare en stund iaf, men så fortsätter man att fundera på allt.. och.. Nä, jag vet inte. Allt är så jobbigt. Tänk om han hade känt något för mig liksom? Då hade allt vart helt perfekt. Jag vill ha tillbaks sommaren..
Iaf så ska jag hoppa av bussen och då är det en jävla fjortis som sträcker ut benen precis vid trappan, typ lägger fällben för mig, och jag flyger rakt ner i golvet och får hur jävla ont i axeln som helst.
Sen börjar jag gå hem, ville inte kolla med p om han kunde hämta mig efter diskussionen vi hade häromdan. Och då börjar hela benet värka igen, har haft ont på samma ställe i en vecka nu, känns som kramp men det är inte kramp. Det är jag 100% säker på. Så då går jag hela vägen hem med ett värkande ben & en värkande axel, ser fram emot att få komma hem och äntligen få baka mina bullar. Men då har vi ju såklart inget mjöl!
Går upp på mitt rum, och ser hur stökigt det är och inser att jag måste göra något åt denna röran plus att jag har läxor att göra. Jag som bara vill krypa ner & sova.
Detta är inte min dag känner jag.
Och jag saknar Jocke.