torsdagen den 13:e augusti 2009

Jävla helvete. Sånt här gör mig bara sjukt förbannad, hade skrivit värsta långa inlägget och det går inte att publicera. HELVETE. Jag får väl försöka skriva om det då..

Drog till gymmet idag, dock gjorde jag inte mitt bästa och jag skyller på att jag inte hade någon energi kvar. Har inte sovit nå bra alls inatt, vaknat varannan timme och funderat på om det verkligen hänt, kollat mobilen och insett att det faktiskt har hänt, fått as ont i magen och bara velat spy. Sen har jag inte ätit så bra heller, åt igen middag igår så det dröjde typ 23timmar tills jag fick i mig en liten skål med müssli. Och nu har jag inte ätit sen dess heller.. Inte bra, men jag har verkligen ingen matlust, känner inte för någonting.
Efter gymmet skulle jag träffa Jocke och lämna tillbaks hans grejer..
Jag satt där på stationen, såg Jocke & Niclas, Jocke kom fram till mig, gav mig väskan och sa "så". Jag gav honom hans grejer utan att säga ett ord till honom, jag kunde inte för då skulle tårarna börja forsa ner för kinderna. Och det ville jag inte.
Jocke tog sina grejer och gick ut till Niclas, dom gick förbi mig och Jocke såg att jag satt & grät. Men han låtsades som om inget hade hänt och skrattade som vanligt.
Alltså, den människan är nog den mest känslokallaste person jag känner.
Han har sårat mig, ser att jag sitter & gråter men han frågar inte ens hur jag mår?
Just nu har jag jävligt blandade känslor. För tillfället känner jag typ att han kan dra åt helvete, han är inte värd mig, han bara sårar mig och han är knappt värd luften han andas.
Men samtidigt känner jag att jag vill göra allt för att fixa detta.
Han sa att allt var för ytligt, lite senare säger han att han inte är kär. Det verkar ju inte logiskt någonstans, om han tycker det är för ytligt vill han ju att det ska bli "djupare", eller vad man säger. Men det kan man inte bli om man inte är kär?
Och han har sagt det varje gång, att han inte är kär. Men efter några veckor har det visat sig att det inte var anledningen. Om han nu inte känner något för mig varför tar han då tillbaks mig hela tiden?
Sist han sa det, att han inte var kär, då var den verkliga anledningen att jag var för tråkig eller för tyst. Då tror ju jag självklart att det är något jag har gjort nu med. Men han vill inte prata med mig, han fullkomligt vägrar. Jag har miljoner tankar och frågor i huvudet, men kan inte få svar på dom för att han inte vill prata med mig.
Folk säger till mig "Mia, släpp honom han bara behandlar dig som skit", och jag vet att han inte behandlar mig bra när han gör såhär. Men jag har en teori, som jag haft varje gång..
Det kanske är så att han har känslor för mig, annars hade han inte tagit tillbaks mig. Men han tar tillbaks mig, sen efter några veckor får han ett flipp, dumpar mig och vill vara med andra tjejer. Jag tror att han behöver leka av sig, för han är för omogen för att ha ett förhållande just nu. Jag älskar den människan, det vet han om. Och med tanke på att han sårat mig så många ggr fattar jag inte varför jag inte kan släppa honom.
När vi är med varandra, när vi är "ihop", då är allt helt underbart. Han är sjukt underbar. Men när vi inte träffas sitter jag och oroar mig över vad jag gjort för fel.
Alltså, jag vet inte. Jag vill bara ha svar på mina frågor.
Jag vill inte se honom med andra tjejer, jag får riktigt ont i magen då.
Och jag vill inte veta att han träffar andra heller, men ändå vill jag.
Jag är så jävla förvirrad just nu.
Jag måste hitta på något, imorgon ska jag iaf med Jossan & Julia till Gbg kalaset.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar