Okej, först av allt vill jag bara börja med att be om ursäkt..
Jag ber om ursäkt till alla mina vänner, för jag vet hur jobbigt det kan vara att lyssna på samma jävla tjat hela tiden. Ni måste tänka typ "Varför i helvete släpper hon det bara inte?".
Sen vill jag be om ursäkt till min familj, att ni ska behöva stå ut med mig när jag mår som sämst. När jag är deppig så blir jag typ hur grinig som helst och vill bara att alla drar åt helvete. Och då går det ut över er, fast jag vet att ni bara vill mitt bästa.
Så vill jag be om ursäkt till Jocke också. För att jag vart så jobbig det senaste dygnet. För att jag inte gjort annat än gråtit, och du har försökt trösta mig på alla sätt & vis men jag har bara fortsatt att gråta. Du måste tycka det är as jobbigt med en sån tjej, eftersom det aldrig vart såhär jobbigt för dig förut.
Så till alla, förlåt. Men ni måste säga till när ni tycker det är jobbigt, då slutar jag genast att snacka om det. Visst, då kanske det blir jobbigt för mig att inte få släppa ut det jag känner men jag går hellre och håller det för mig själv än att bli osams med någon.

Men ja, gårdagen..
Allt började med skolan såklart, sen skulle jag möta upp Jezzica för att få låna hennes lisebergskort. Vi var på kungsmässan och åt en snabbis också, så går Niclas förbi. Och han hälsar inte, vilket gör mig ganska sne och börjar fundera på vad jag gjort honom egentligen. Men sen drog vi till stationen och hängde där en stund innan vi drog in till Liseberg. Och då kommer Jocke gåendes där, och han bara går förbi utan att ens titta på mig. Då blev jag riktigt sne, för det kändes som om han låtsades att vi aldrig haft något, att vi aldrig kännt varandra typ. Det får mig att börja gråta på stationen, men det fanns en del där som tröstade mig. Kändes väl lite bättre kanske, men så sitter man och funderar. Typ "Åh, nu ska han dra iväg till någon brud" osv. Men så kom pendeln och jag, Sanna & Bob hoppade på den. Kom till Liseberg och börjar knö in oss i den stora folkmassan för att få en bra plats. Vi fick faktiskt en riktigt bra plats, synd bara att det kom någon jävla brud och "dansade" bort oss. Det kom också två fulla 19åringar typ, och knödde som fan. Men när alla artiser, förutom Dead By April, uppträtt så får jag hoppa upp på Bob's axlar, där jag fick bästa utsikten någonsin. Fick jättebra foton också, dock var jag lite rädd att jag typ skulle ramla i asfalten (med huvudet före) och dö, det var nämligen ett gäng hårdrockare som typ gjorde en moshpit. Alltså, dom springer runt i cirklar och knuffar varandra typ. Men vi ramlade inte som tur var.
När hela föreställningen var över gick vi till spegelhuset för att vänta på Sannas syster, och gissa vem som ställer sig med sina kompisar, en bit ifrån oss.. Niclas. Och självklart hälsar han inte, dock gjorde Annelie och Frida det. Vilket var trevligt. Men ja, om nu Niclas var där så tänker man att Jocke antagligen också var där. Eller så var han hemma hos någon brud typ. Men jag kände på mig att han var på Liseberg.
Vi tog pendeln hem, och när jag hoppar av pendeln för att springa på bussen ringer någon med ett random nummer. Jag svarar "Hallå?" och den andra personen typ undrar vem jag är, så då tänker jag att det kanske var Emil, för Bob hade lånat min mobil och ringt honom men han hade inte svarat. Men sen hör jag iaf att det var Jocke, och han tyckte inte att det lät som om det var jag i telefonen. Men ja, Jocke var typ as full för han sluddra som jag vet inte vad och vi hörde typ inte varandra så jag sa att jag skulle ringa när jag kommit hem.
Jag kom hem, och Jezzica & dom var fortfarande kvar, men jag hann inte sätta mig ner & prata med dom för jag hade lovat att ringa Jocke. Jag gick upp på mitt rum och ringde, och vi pratade en stund. Och jag hade rätt, han var på liseberg. Visserligen med Robin tror jag, han hade åkt kanonen och shit, fast han egentligen skulle kolla på Nrj. Men vi fortsatte snacka, och vi snackade typ om oss & det gjorde att jag började gråta. Han fick jättedåligt samvete och sa "börjar du gråta, börjar jag också gråta. Så sluta!", men jag kunde inte sluta. Vi kom fram till att han skulle ta bussen hit så skulle vi snacka irl, för det är inte samma sak att ta det via telefon. En timme senare skulle han suttit på bussen hit, men ringde och sa att han hoppat av i anneberg med Fillä. Men han skulle ta nästa buss hit. Så han var inte här föräns vid 01:15 typ, jag gick ner och mötte honom vid bussen och han var ganska så full. Han gapade som fan, och han sa typ "Vafan, vi skulle snacka. Snacka då!", men jag kände att jag inte ville det för det kändes som han var skit sur på mig. Men vi gick och små snackade om det iaf, sen ser han grannens pool.. Han slänger av sig alla kläder och hoppar i poolen, och jag säger till honom att han är helt sjuk i huvudet osv. Men han lyssnar inte. Sen tar han kläderna och vi går snabbt hemmåt, vi går upp på mitt rum och lägger oss i sängen och han vill börja snacka. Men jag ville sova, hade vart uppe sen kl 5 på morgonen, men det slutade med att vi låg och snacka as länge.
Han var verkligen världens sötaste människa när han låg där och snackade. Han typ sa att han bara vill mig väl, han tycker att han vart så jävla elak mot mig så han vill att jag går vidare. Han vill att jag hittar någon bättre, för det finns många bättre killar där ute som skulle döda för att få mig. Dom skulle behandla mig som en prinsessa och älska mig hur mycket som helst.
Sen började mina tårar rinna, och dom slutade inte heller. Han låg och kramade om mig & tröstade mig som han aldrig gjort förut. Jag kunde typ inte prata för att jag grät så mycket. Så han skötte snacket. Han sa typ att han sitter och tänker på mig hela tiden, typ "vad gör hon nu? är hon med någon nu? mår hon bra? undra om hon är med någon kille?" osv. Och han vill verkligen att jag ska må bra, men jag försökte få honom att fatta att jag mår bra om jag får vara tillsammans med honom, det är när han gör slut jag mår så jävla dåligt. Han skrattade till lite då & då och sa "Jag tillochmed besöker din bilddagbok och läser din blogg så fort jag sätter på datorn. Jag besöker dig på bilddagboken som offline, för jag skäms så mycket. Jag vill bara veta vad du gör, jag vill veta allt du gör hela tiden". Och då tror man ju att när han säger sådär, så måste han ju vara kär i mig. Men han är tydligen inte det, han har vart kär i mig men känslorna har svalnat. Och han sa också "När jag är tillsammans med dig, så känns det som om allt är som vanligt. Att jag kan gå & ragga på vilken brud jag vill, och så ska det inte vara", det gjorde så jävla ont när han sa det. Jag ville bara avlida så dåligt som jag mådde. Sen sa han också att han oroar sig hela tiden över att jag är med andra killar, han vill inte att jag är med andra men ändå vill han att jag går vidare. Han sa att det är lika jobbigt för honom som det är för mig att gå vidare. Jag sa att jag får typ as ont i magen när jag får veta att han är med andra tjejer, fast jag inte får vara med honom på det sättet. Och han känner tydligen likadant, men han har inte riktigt lika starka känslor för mig som jag har för honom.
Vi låg och snackade i flera timmar kändes det som, sen ville jag inte sova fast jag verkligen inte kunde hålla uppe ögonen. Jag ville inte att den kvällen skulle ta slut, för han sa hela tiden "Detta är sista gången". Och jag ville inte att det skulle vara det. Så jag ville ta vara på det, men tyvärr somnade jag. Dock vaknade jag gång på gång av att jag hade mardrömmar att han bara gick ifrån mig, men så vaknade han av att jag vaknade och då kramade han om mig igen.
Vi har praktiskt taget bara snackat hela tiden, från kl 1.15-14.11 förutom den tiden vi sov.
När jag lämnade av honom vid bussen fortsatte vi snacka, och tårarna kom igen. Han fattade inte hur jag kunde gråta så mycket för jag har aldrig gjort det förut. Men för det första så gör P-pillrena en jätte känslig, sen så har jag ju bara fått starkare och starkare känslor för honom varje dag vi vart med varandra.
Alltså, dessa timmarna vi varit med varandra har han sagt så otroligt mycket smarta saker. Jag trodde faktiskt inte det om honom, han är riktigt bra på att prata när han verkligen vill det.
Och jag har tagit åt mig en jävla massa. Han har vart helt underbar dessa timmarna, men det var ju sista gången jag fick sova med honom.
Sista gången.. Alltså, jag älskar denna människan av hela mitt hjärta även fast han var hur jävla elak mot mig som helst. Jag förstår inte varför, men det är alla småsaker som gör honom så speciell. Jag menar, det där med poolen han gjorde inatt. Jag älskar när han gör såna knäppa, spontana saker. Jag älskar verkligen allt med honom, tillochmed när han kallar mig Torsken. Allt sånt gör honom så speciell! Men jag älskar han helt i onödan, han känner ju ingenting för mig. Men jag kan inte rå för mina känslor, och jag vettefan hur jag ska komma över honom. Han sa "Tillslut, om ett tag, kommer du över mig", men hur jävla lång tid kommer inte det ta då? Jag har försökt komma över dig typ 6 ggr redan, och det har inte funkat. Jag har verkligen testat allt, men ingenting alls funkar.
Jag vill inte ha någon annan, jag vill ha dig. Förstår du det? Nej, du förstår inte hur jag kan älska någon som är så idiotisk som du. Och helt ärligt så gör inte jag det heller, men nu är det så att jag älskar dig och kan inte göra ett skit åt det.
Du lovade inatt, att du alltid ska finnas där för mig, att alltid kolla så allt var okej, att verkligen bry dig om mig. Och att du inte ska vara med andra tjejer i min närhet. Jag uppskattar det verkligen, men helt ärligt så hjälper det inte. Jag vill ha dig. Men du vill inte ha mig. Hur fan ska jag lyckas leva med dethär? Alltså, förlåt. Förlåt för allt. Du sa att jag ska höra av mig om jag behöver prata, men jag är osäker på om jag ska göra det. Det är inte det att jag inte vill ha kontakt med dig, det vill jag verkligen. Eller rättare sagt, jag mår inte bra om jag inte har kontakt med dig. Men jag vill inte göra det jobbigt för dig. Jag vill att du ska ha det helt underbart, efter allt du sa till mig om ditt liv. Det kändes som om du vågade öppna dig, så jag vill inte göra det jobbigare för dig än vad du redan har.
Förlåt till alla, jag ska försöka hålla allt för mig själv.
Jag tror inte jag drar till Tina ikväll dessutom. Jag varken orkar eller känner för det. Det hade säkert var as kul, men jag är inte riktigt på humör. Förlåt Tina.