I lördags hade vi kräftskiva här hemma, tyvärr stannade jag inte hela kvällen för jag drog vidare på fest hos Tina. Orkar inte förklara hela kvällen, så det får ett par bilder göra istället:
Sanna har tagit alla bilderna.
(Jag lägger mest upp bilder på bara mig, för jag tror inte dom andra vill vara med)
Kvällen var kul iaf, sen var det inte jätte kul att gå hem alldeles ensam mitt i natten, men jag överlevde iaf.
Söndag låg jag praktiskt taget bara och sov hela dagen, eller ja.. Jag låg framför teven hela dagen. Kände inte för något annat.
På måndag började en ny vecka igen, lika långsam dag som alltid. Hände inte så mycket varken måndag eller tisdag, onsdag däremot åkte jag hem till Jocke.
Innan jag börjar måste jag bara förklara en grej: Vissa kallar det KK själv kallar jag det att jag är en "olyckligt-jättekär-tjej-som-gör-allt-för-att-han-ska-få-känslor-för-mig-igen". Dock tror jag inte att jag lyckas..
Jag smsade honom på morgonen och frågade om jag skulle komma till honom, han svarade att det kanske inte var en så bra idé men jag sa att jag inte brydde mig, jag orkade inte bry mig längre. Ska man komma någonstans här i livet måste man ta risker, och genom att ta risker får man konsekvenser på köpet men jag orkade inte bry mig om konsekvenserna. Man lever bara en gång, och får ta chansen om man får den.
Jag åkte dit för att "ta hand om" honom, han var sjuk nämligen..
Jag kom dit, och då satt han framför datorn, kollade på en film så jag satte mig bredvid. Men vi kollade inte på hela filmen, han stängde ner den och då ser jag att han sitter och snackar med någon Nadine på msn. Ser "tidigare konversationer" och där har dom skrivit massa hjärtan & pussar till varandra.. Var inte jättekul att få se det, men jag försökte att inte bry mig.
Dessutom snackade han med Erika också..
Men tillbaks till ämnet.. Det började inte bra någonstans. Tillslut började vi "bråka", eller ja.. Han sa massa saker om att jag aldrig svarar honom, att det är som att prata med en vägg osv. Och att det är klart det inte funkar då, mitt försvar var att jag växt upp så. Så fort jag försökt disskutera med någon blir jag alltid ned tystad, eller så blir någon sur på mig osv. Ett exempel är ju när jag försökte disskutera med pappa i sommras, det slutade med att jag nästan blev utslängd..
När jag sa detta skrattade Jocke åt mig. Och hur kul är det att disskutera med någon om personen bara skrattar åt en?
Det jag sa är sant till 100%, och jag vet att jag är dålig på att disskutera. Det är fler som sagt det till mig. Men jag försöker, jag övar ju för att bli bättre på det. Men det är inte så lätt när någon bara skrattar.
Det har snart gått ett år sen vi träffades första gången, och då var jag verkligen den "lilla tysta tjejen", jag tycker jag har kommit en bit på vägen. Men det kanske bara är jag som tycker det?
Och sen när jag försökte disskutera med honom bara han går sin väg.. Det hjälpte ju inte precis. Visserligen kom han tillbaks efter ett tag, och sa att vi skulle låtsas som det aldrig hänt.
Men ja, det jag försöker säga är att jag vet att jag är dålig på att disskutera grejer men man behöver tid för att förbättra sig.
Och sen dedär andra som hände.. (Nu är det antagligen bara Sanna & Jocke som fattar) Visst, jag hade antagligen dålig fantasi. Och gjorde kanske inte mitt bästa. Men jag behöver liksom respons. Jag vill inte göra allt själv, för det känns så fel. Det känns som du inte brydde dig alls. Jag kan beskriva mig själv som en pulka. En pulka behöver knuffas igång, den startar inte av sig själv. Och detta är något jag försöker bättra mig på också.
Det började dåligt, men slutade väl ganska bra ändå. Jag grät ju inte när jag hoppade på bussen, visserligen lovade jag att inte göra det.. Jag somnade istället.
Men ja, jag känner mig typ värdelös på allt just nu. Men ingen människa är ju perfekt, eller? Jag kan bara säga att jag försöker bli bättre på allt det där jag beskrev nyss. Men det tar lite tid. Jag har väl iaf kommit en bit på vägen eller? Jag tycker jag har öppnat mig mer nu.
Men ah.. Jag kanske bara ska lägga ner allt? Jag vill liksom göra allt för att han ska tycka om mig igen, men just nu känns det som om det aldrig någonsin kommer hända. Han har ju praktiskt taget gått vidare.
Jag vill ha tillbaks sommaren, allt kändes så bra då.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar