Äntligen en ny uppdatering..

Har inte uppdaterat på ett bra dag pga det har vart så jävla mycket nu det senaste, och det har inte löst sig ännu.
Det är liksom problem vart jag än vänder mig. Kan inte riktigt fokusera på någonting för att det händer så mycket överallt.
Det är problem i skolan, i kompiskretsen, i familjen, med jocke osv..

Jag har praktiskt taget skitit i skolan denna terminen, för jag har helt enkelt inte orkat lägga ner så mycket tid på pluggandet. Jag har inte vart på mitt bästa humör om man säger så. Det finns många anledningar till varför, men dom orkar jag inte dra upp just nu.

I kompiskretsen är det väl inga "stora problem" om man säger så. Det är bara det att jag känner att jag inte riktigt passar in i gänget längre. Alltså, jag älskar mina kompisar. Dom finns alltid där för att stötta mig osv. Men jag känner att vi inte riktigt ligger på samma nivå längre. Varför vet jag inte, men jag hoppas på att det bara är någon fas jag går igenom och att det går över snart.

I familjen är det problem, och det har det varit ett bra tag. Men det är värre nu vid jul.
Det största problemet just nu är att jag har skilda föräldrar. Det är såhär varenda jul. Om vi firar jul hos mamma blir pappa lite grining, även om han försöker dölja det märker man det. Och firar vi jul med pappa blir mamma ledsen över att ingen firar jul med henne.
Grejen är att denna julen var det bestämt att vi skulle fira jul med pappa. Alla vi syskon, jag, amanda, joakim, andreas & christoffer + lotten, sara + pappa + gunilla&andy skulle firat jul hemma hos Jezzica med John och Axel.
Men då blev mamma ledsen över att inte hon var bjuden, så då kollade Amanda med Jezzica om mamma fick komma. Och det fick hon, men då vägrade Gunilla komma osv.
Så nu helt plötsligt ska Andreas & Sara vara hemma hos sig, Christoffer & Lotten ska vara hos mamma och Amanda ska vara hos Andreas.
Det jag vill komma fram till är att Mamma pratar inte med Jezzica längre. Jag vet inte riktigt vad som har hänt, men det känns som våra föräldrar alltid lägger problemet på oss barn. Det känns som jag måste försöka lösa detta mellan mamma & Jezzica för att ingen annan kan göra det. Men jag vill inte blanda mig in, för då kanske mamma slutar prata med mig.
Det är såhär varenda jävla jul, och jag är så sjukt trött på det. Jag orkar inte med någon person jag känner längre. Jag funderar starkt på att åka till Sthlm och bosätta mig där i 2-3 veckor. Jag hade verkligen behövt det. Inte bara pga familjen, utan mycket annat också..

Ah, problemet med Jocke är ju ganska uppenbart.. Jag är fortfarande kär i honom, vill fortfarande ha tillbaks honom men han vill "leva livet".
Jag träffade ju Alex i några veckor. Han blev typ jätte kär i mig direkt. Och han var jättesnäll mot mig, verkligen. Han gjorde typ inget annat än sa hur jävla fin & underbar jag var hela tiden. Tyvärr backade jag, jag kände att såna snälla killar var inte riktigt min grej. Jag intresserar mig inte för dom. Tyvärr faller jag för de kaxiga, tykna killarna.
Jag vågade inte säga vad jag kände till Alex, för jag ville inte såra honom.
Men när jag var med Jocke en dag, sprang vi på en kompis till mig som går i Alex klass. Alex fick reda på att jag hade vart med mitt ex, och då frågade han om jag fortfarande hade känslor för Jocke. Jag kunde inte ljuga för honom, så jag sa precis hur det låg till. Sen slutade Alex prata med mig.
Alltså jag dissade en helt underbar kille för att jag fortfarande är kär i Jocke. Vad är det för fel på mig egentligen? Jag menar, det har gått ca 4 månader sen Jocke dumpade mig i somras. Och jag har fortfarande inte kommit över honom. Tvärtom, jag får starkare känslor för honom för varje dag som går. Även fast vi inte träffas, även fast han inte pratar med mig.
Helt seriöst, finns det typ inga tabletter eller mediciner som kan stoppa ens känslor? För jag är i stort behov utav såna..

Just nu pratar Jocke inte med mig, och jag förstår honom, så jävla jobbig som jag är. Men vad ska jag göra då? Jag måste ju säga hur jag känner? Gör jag det så "spelar jag över".
Det är liksom inte kul att få sms där det står "Bli inte ledsen nu, men jag såg precis Jocke på stationen och han höll en tjej i handen". Det är verkligen inte kul någonstans, men jag vill ju ändå veta vad han håller på med.
Och sen när han sa att han hade vart på bio med Erika, den tjejen han var "kär" i innan han träffade mig. Det kändes som en jävla påle rakt igenom hjärtat.
Skulle Jocke läsa detta, skulle han tycka att jag "spelar över" igen. Men vadå spelar över? Jag kan erkänna att jag kan vara en aning "dramaqueen", men jag försöker ju bara få fram hur jag känner.

Alltså, det jobbigaste är ju verkligen att han träffar andra tjejer. Även fast han säger att han inte är redo för ett förhållande, går ju jag och tror att så fort han träffar en annan brud är han ute efter att bli tillsammans med någon ny.
När jag träffar andra killar känns allt så fel, när jag håller på med andra killar känns det som jag är otrogen även fast jag vet att jag inte är det.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra.
Det är som sagt väldigt mycket nu, men jag försöker ta en dag i taget och så får vi se vad som händer. Jag hoppas såklart att allt löser sig till mina förmåner, men det lär väl aldrig hända typ?
Jag är bara så trött på allting..