Nu är det dags igen..

Har inte haft tid att uppdatera efter festen osv, för att dels har jag inte bott hemma på två veckor och dels har jag inte orkat tänka igenom allting.
Iaf, jag hade ju min 18års fest som de flesta vet. Självklart bjöd jag dit Jocke, och jag sa att han fick ta med sig några kompisar. Vilket han gjorde också. Dom var riktigt trevliga faktiskt.
Men när de skulle gå hände en liten olycka, en kompis till mig hade tydligen sagt något tyket om invandrare. Och då tände Jockes kompisar till och flög på Robin & slog ner honom.
Jag fick värsta nervsammanbrottet och började skrika på typ allt & alla. Det slutade med att nästan alla drog, de skulle ändå med bussen.
Men Ellie, Kim & Robin stannade kvar. Jag & Jocke skulle gå upp och lägga oss, vi skulle bara stänga av datorn först. Men då kommer Andy som är tvär full och börjar skrika på Jocke att han ska ut ur huset osv.
Men grejen är att Jocke gjorde inget fel den kvällen, tro mig. Han var superlugn och snäll för min skull, det märkte jag. Men eftersom det inte är så många som tycker om honom tror ju dom självklart att allt är hans fel. Men ni kan fråga varenda jävel som känner och har festat med Jocke, och alla kommer säga att han blir aggressiv och kaxig när han är full. Han säger saker han inte menar osv.
Visst, vissa tycker inte att man ska skylla på fyllan. Men vafan, det är sån han blir så är det bara. Det har sina anledningar, och det ska vi inte dra upp här. Men han har inte världens underbaraste bakgrund kanske.

Iaf så flippade jag på Andy och bara började skrika att han skulle sluta, men det gjorde han ju inte. Så jag sprang gråtandes upp på mitt rum & började packa mina grejer för jag ville fan inte vara kvar i huset längre. Då kommer Ellie & Kim upp och börjar snacka om att Robin inte alls hade sagt något om invandrare. Han hade bara kollat på dom. Och det har jag också funderat på, för han kom fram till både mig & Jocke och sa typ "Ah, jag skulle nog inte sagt sådär till dom. Jag får skylla mig själv".
Så ja, det är sant. Han sa något elakt till dom och han blev nedslagen. Men det är ju inte Jockes fel? Hans kompisar sa att dom skulle sköta sig osv, vilket dom gjorde. Fram tills dess. Visst, dom hade inte behövt hoppa på honom och slå ner honom. Men vafan? Alla människor är inte likadana, alla kan inte bara ignorera det och gå iväg. Vissa tänder till, så är det bara. Och det kunde ju inte Jocke veta?

Sen säger iaf Ellie & Kim att Joakim (såkallad "bror") tog strypgrepp på Jocke. För att Jocke hade sagt att han inte bryr sig ett skit om mig.
För det första, hade jag bett både Andy & Joakim att låta Jocke vara. För jag vet hur han blir när han blir full. Jag visste att, skulle dom gå på honom skulle något dåligt hända. Och dom lovar att dom inte ska gå på Jocke, dom ska låta honom vara. Men ÄNDÅ går dom på honom. Vad är det för jävla stil egentligen?
Och för det andra, åter till hur Jocke blir när han blir full. Han blir kaxig, och säger saker han inte menar. Han menade ju inte det han sa "Jag bryr mig inte ett skit". För annars hade han väl inte tagit hand om mig de tre-fyra dagarna efteråt?
Och för det tredje, Joakim gjorde helt fel med att ta strypgrepp på Jocke, för sådär gör man fan inte. Speciellt inte på en som fortfarande är minderårig? (Han fyllde 18 några veckor senare)
Jag tänker i vilket fall inte tala till Joakim föräns han ber om ursäkt till Jocke. Det är inte jag som förstör våran relation, det är han. Det var han som gjorde fel. Visst att han bryr sig, men jag sa gång på gång att han skulle låta Jocke vara. Och ändå skiter han i det.

Hm.. Sen iaf håller folk fast mig när Jocke blir utslängd. Men jag smiter ut andra vägen. Då får jag höra hur G tar tag i Jocke och frågar "vem har du slagit ner?!".
Hon och P kom ju hem för att Andy ringer dom. Så jävla mesigt. Han stod där framför Jocke och skrattade & sa "Jag ringer mamma, det gör jag! Nu ringer jag mamma!", löjligt.. Han kan ju inte stå på benen utan henne tydligen.
Iaf så står jag bredvid Jocke, och P ber mig gå in. Men fan heller, jag ville inte vara kvar där så jag frågade Jocke om jag fick följa med honom. Men det fick jag inte, för han ville aldrig ha något mer att göra med mig pga min "familj".
Sen bara går han, jag blir helt förkrossad & går upp på mitt rum. Så ringer jag han flera ggr den natten. Och han bara skrek på hur sur han var på min "familj", och jag förstod honom.

Nästa morgon går jag ner vid 11 och ska börja städa. Då flyger G på mig direkt och börjar skrika "Du ska be om ursäkt för att vi fått städa efter dig! Du drog hit massor som var oinbjuda & bla bla bla".
Där gick fan sista droppen..
För det första, jag sa att jag skulle städa osv. Men jag sa fan inte att jag skulle gå upp kl 7 på morgonen och göra det!
För det andra, det var förhelvete hennes mesiga son som sa till mig att ringa dit massa tjejer för att det inte var tillräckligt med tjejer!

Jag började smsa med Jocke, och han var skitsur. Han ville inte ha något med mig att göra. Han och hans bror skulle komma hit och snacka med Joakim & hämta Jockes tröja.
Men då förklarade jag att jag faktiskt stod på hans sida i det här. Han hade inte gjort något fel. Och jag ville bara komma härifrån.
Det slutade med att jag åkte hem till dom. De hade fått problem med pumpen så Jocke skulle fixa det, därför kunde de inte komma hit.
Och han sa att jag fick bo hos dom ett tag. Han ville inte att jag skulle vara kvar här.
Så jävla underbar är den människan, helt seriöst.

Sen sov jag borta i två veckor, kände att jag kunde bege mig hemmåt igen när G & andy åkt på semester.
Jag mådde fortfarande inte bra av att vara här, men det var bättre nu när de var borta.
Pappa var sig själv igen. Som han var innan vi flyttade.
Och det var så lungt de veckorna, han skällde inte på mig överhuvudtaget.
Men så tar de två veckorna slut och G & Andy kommer hem igen. Och såfort de kommit hem flyger pappa på mig igen.

Nu har mamma iaf kontaktat familjestödet eller vad det var, så de ska kontakta mig. Och jag hoppas verkligen det löser sig nu. Jag orkar liksom inte längre.
Typ alla har gaddat ihop sig till en jävla klump och är emot mig. De tror att de har rätt osv. Och de skyller allt på Jocke. Han sa att han inte brydde sig om mig osv..
MEN DETTA HAR INGET MED JOCKE ATT GÖRA!
Det värsta är nog att alla flippar på jocke för att han sa så, men det var ingen som flippade på G när hon sa att han bara var tillsammans med pappa för att andy skulle få någonstans att bo när hon dör. Det är ju i princip samma sak, bortsett från att hon faktiskt menade det! Visst, det var ett tag sen nu, men det har fortfarande betydelse!
Det var bara festen som var sista droppen för mig. Jag har gett upp så fort det vart något jag inte pallar här hemma, för pappas skull. Men nu orkar jag inte längre. Jag vill ha förändring.
Jag älskar min pappa, jag vill ha en pappa i mitt liv. Men fortsätter det såhär vet jag inte hur det slutar..
Självklart vill jag ha kontakt med min familj osv, men jag vill inte ha någon relation till G & dom.
Sen hade jag & min storasyster världens bästa relation. Men det förstördes ju när hon blandade sig in i detta. Då var jag tvungen att säga hur jag kände.
Under ett tag nu har jag känt att hon skulle vilja byta ut mig mot Sarah. Jag har känt mig undanskuffad osv. Kanske för att Sarah tar alldeles för mycket av uppmärksamheten, vad vet jag? Jag har bara känt att Jezzica tycker bättre om Sarah än mig. Så nu vet jag inte hur relationen mellan oss är längre. Jag älskar henne, hon är min enda storasyster. Men det känns som hon tycker bättre om familjen Marting, än vad hon tycker om mig.

Och tillbaks till Jocke. Folk fattar inte hur underbar han är. Folk känner honom inte som jag gör. Jag vet att han inte behandlat mig bra alla ggr, men man blir ju inte sån utan anledning.
Han har vart min enda trygghet nu det senaste. Visst har jag vänner som ställer upp och lyssnar på mig osv. Men han & hans familj har vart helt sjukt underbara mot mig. De har behandlat mig mer som en familjemedlem än vad min "familj" gjort.
Det är väl skönt att folk bryr sig om mig osv. Men detta är något mellan mig & Jocke, ingen annan. Är det problem mellan oss, så ska vi lösa det. Ingen annan. Visst, jag har vart ledsen jätte många ggr pga honom. Men det är ju inte bara hans fel? Det är inte ens fel att två träter, eller vad är det man brukar säga?
Ibland kan jag tro att han tänker typ "Nä jag förtjänar henne inte, det kommer aldrig funka", men alla förtjänar någon som tycker om en. Och jag mer än tycker om Jocke. Helt seriöst, även fast vi inte snackar, och även fast han inte behandlar mig på bästa sätt älskar jag honom mer & mer för varje dag. Jag är ingen robot som har en "stäng-av-knapp" för känslorna. Det är inte riktigt mitt fel att jag känner såhär.
Jag är osäker på om det kommer bli något mellan oss igen. Men jag hoppas på det. Fast just nu kanske det är bäst att vi bara är vänner?